Tidigare praxis har inte gjort det möjligt för föreningar att tvinga ”storrökare” att flytta från sin bostadsrätt. Att kunna röka som man vill har tidigare anses som en privat rättighet. Den allmänna inställningen har dock över tid förändrats och rökning har i allt större utsträckning börjat betraktats som hälsofarligt även för omgivningen.
En svängning har även kunnat skönjas på det rättsliga området. En tingsrättsdom från Norrköping illustrerar frågeställningen. I det aktuella fallet vann föreningen framgång med sin talan mot en rökande medlem. Medlemmen tvingades därför flytta från bostadsrätten. Viss röklukt måste dock fortfarande tålas av grannar i flerfamiljsfastighet under förutsättning att röklukten inte är konstant och påträngande. Bakgrunden i målet var följande.
Trots att föreningen medverkat till förstärkt utsugning av luft samt tätning av lägenhetsdörren i mannens lägenhet så enligt grannars uppfattning spred sig röklukt till trappuppgången och in i medlemmarnas lägenheter. Denna spridning var konstant och påtaglig.
Den rökande mannen hade av föreningen erhållit rättelseanmaning, men han hade fortsatt att röka som tidigare.
Tingsrätten konstaterade att då det var fråga om konstant och kraftig röklukt som spridit sig till allmänna delar av fastigheten liksom in till andra lägenheter så har störningarna påverkat övriga boende på ett sätt som inte skäligen bör tålas samt att störningarna inte varit ringa. Rökaren har inte vidtagit rättelse utan fortsatt att röka och därmed sprida lukt i fastigheten. På denna grund bifölls föreningens talan.
Källa: Domstolsverket