Frågeställningen gäller i vilken utsträckning en medlem och lägenhetsinnehavare kan hållas ansvarig för skada som tredje person orsakar utanför lägenheten. Bakgrunden är följande. Kvinnan anlitade en rörmokare för att renovera en toalett i bostadsrätten. När arbetet påbörjades så var kvinnan bortrest, men hennes far på plats och hjälpte till och öppnade så att arbetet kunde börja. För att renoveringen skulle vara möjlig så krävdes vattenavstängning varför fadern hjälpte till med att gå ner i källaren där han vred på olika avstängningskranar. Effekten blev dessvärre att vatten kom att rinna i fel riktning med resultat att det blev en större översvämning och därmed betydande skador i källaren.
Som följd härav så stämde föreningen medlemmen och yrkade på ersättning på den grunden att hon inte haft rätt att stänga av vattnet utan styrelsens godkännande. Kvinnan hävdade att hon erhållit tillstånd från fastighetsskötaren, men kom inte med någon övertygande bevisning i den delen.
I sin dom kom tingsrätten fram till att det inte var bevisat att kvinnan gett sin far i uppdrag att stänga av vattnet. Något samband fanns inte mellan kvinnans underlåtenhet att hämta tillstånd och den vattenavstängning som ledde till skadorna. Hon kunde därför inte vara skadeståndsskyldig för eget vållande. Vidare resonerade domstolen kring frågan om kvinnan rent principiellt skulle kunna åläggas ett s.k. principalansvar för pappan. Svaret blev jakande men omständigheterna ansågs inte vara sådana att förhållandet skulle kunna likställas med att pappan var att betrakta som arbetstagare vilket är en förutsättning för att sådant ansvar skall vara aktuellt. Då principalansvar inte var tillämpligt behövde rätten inte heller pröva frågan om fadern varit vårdslös eller inte.
Tingsrätten ogillade därmed föreningen talan. Målet överklagades av föreningen, men Hovrätten gick på samma linje som tingsrätten.