Målet där hovrätten ändrat tingsrättens dom gällde rätten att nyttja en uteplats och illustrerar vikten av det sätt på vilken en nyttjanderätt medges. Bakgrunden var att medlemmen hade ansökt hos föreningen om att få anlägga en uteplats utanför sin lägenhet. Ansökan godkändes, men 16 år senare genomförde föreningen vissa dräneringsarbeten vilket även påverkade uteplatsen. När arbetet var klart och medlemmen ville återställa uteplatsen så fick han besked om att han inte längre fick använda uteplatsen. Föreningsstämman fattade senare samma år beslut om att inte godkänna privata uteplatser.
Medlemmen stämde då föreningen och yrkande att föreningsstämmans beslut skulle upphävas eftersom beslutet medförde en inskränkning av hans bostadsrätt. Åberopad grund var att sådana ändringar förutsätter samtycke eller att föreningsstämman beslutar med så kallad kvalificerad majoritet och att hyresnämnden sedan lämnar sitt godkännande. Inget av detta hade skett.
Tingsrätten kom till samma slutstas som käranden och upphävde därför stämmobeslutet. Föreningens agerande respektive brist på agerande kunde enligt tingsrättens uppfattning inte tolkas på annat sätt än att privata uteplatser accepterats och godkänts. När föreningen sedan förbjudit mannen att återställa och använda uteplatsen hade det handlat om en förändring av bostadsrätten som förutsätter kvalificerad majoritet och godkännande av hyresnämnden. Beslutet hade därför inte tillkommit i behörig ordning utan upphävdes.
Hovrätten kom dock till ett motsatt beslut och ogillade därmed medlemmens klandertalan.
I sitt domslut konstaterade hovrätten följande.” För att även markytan utanför en lägenhet ska omfattas av bostadsrätt krävs en tilläggsupplåtelse enligt bostadsrättslagen. En sådan tilläggsupplåtelse innebär ingen förändring av bostadsrättshavarens rätt och beslutsordningen i bostadsrättslagen måste därför inte följas. Att styrelsen lämnat sitt godkännande för uteplatsen medför inte att marken blivit en integrerad del av bostadsrätten. Den bestämmelse som tillståndet lämnats enligt omfattar nämligen förändringar i lägenheten som marken alltså inte var en del av. Mannen har använt viss markyta som uteplats och vissa ordningsregler för uteplatser har upprättats vid en föreningsstämma. Detta innebär dock inte att marken där uteplatsen funnits har upplåtits med bostadsrätt. Ordalydelsen i styrelsebeslutet talar mot att det funnits en avsikt till ”tilläggsupplåtelse” med bostadsrätt och en bostadsrättsförening kan dessutom välja att upplåta vissa ytor som förråd eller mark på annat sätt – som genom arrenderätt, hyresrätt eller allmän nyttjanderätt.”
Enligt hovrätten hade medlemmenen inte visat att marken varit en del av hans bostadsrätt och föreningen har därför inte behövt följa den särskilda beslutsordningen för att stämmobeslutet om uteplatsförbud skulle bli giltigt.
Slutsatsen blir att det är viktigt för både medlem och förening att ha klart för sig vid tillståndsgivande av till exempel uteplats, men även förråd, vilken typ av nyttjanderätt som man faktiskt avtalar om.